Emil berättar: Så skapar Kom i Form kurser trygghet

Från osäker på gymmet till att känna sig hemma – det här ser vi hända på åtta veckor

För många är det inte själva träningen som är det största hindret. Det kan vara känslan av att inte veta hur maskinerna fungerar, vad man ska göra eller om man kommer passa in. Emil Ljung, produktchef på Actic och en av personerna bakom Kom i Form, berättar om förändringen han ser hos deltagarna – från de första osäkra passen till att våga träna på egen hand.

Över 1 000 personer har hittills deltagit i Kom i Form. Kom i Form är en 8-veckorskurs för dig som är 45+ eller 60+ och vill komma igång eller hitta tillbaka till träningen i en trygg och social gemenskap. Nio av tio tränar inte på gym när de börjar kursen. En del har aldrig tränat på gym tidigare. Andra har varit borta från träningen i fem eller tio år. Utgångsläget varierar, men Emil Ljung ser en fråga återkomma hos många: Kommer jag verkligen att klara det här?
 
Osäkerheten behöver inte handla om den fysiska träningen. Att komma till ett gym där det känns som att alla andra redan vet vad de ska göra kan vara minst lika utmanande.
 
– Hur fungerar maskinerna? Vilket pass ska jag välja? Tänk om jag gör fel? För vissa finns också en känsla av att man helt enkelt inte är en person som tränar på gym, säger Emil.
 
Därför handlar Kom i Form inte om att deltagaren först ska komma i bättre form för att kunna vara med. Tanken är tvärtom att skapa en väg in i träningen.

Första veckan behöver få kännas ny

Under de första passen är det mycket att ta in. Nya människor, nya övningar och kanske en helt ny miljö.
 
Tränarens uppgift blir därför större än att bara visa vilka övningar som ska göras. Deltagarna får hjälp att förstå tekniken, hitta en nivå som fungerar och anpassa träningen när det behövs.
 
– Vår uppgift är inte att säga att det ”bara är att börja”. Vi behöver förstå varför steget känns stort och hjälpa till att göra det mindre, säger Emil.
 
Just möjligheten att bli sedd återkommer i deltagarnas upplevelser. Det kan handla om att få en alternativ övning när något inte känns bra, men också om att få uppmuntran att våga lite mer när man är redo.

Något händer efter några veckor

Runt vecka fem brukar Emil och instruktörerna börja se en förändring.
 
Miljön känns inte lika främmande längre. Deltagarna känner igen människorna omkring sig och behöver inte lägga lika mycket energi på att fundera över hur allt fungerar.
 
Då finns det mer utrymme att fokusera på själva träningen.
 
– Den viktigaste utvecklingen behöver inte vara att gå från en viss vikt till en annan. Den kan lika gärna vara att gå från att känna sig främmande på gymmet till att känna: ”Här vet jag vad jag kan göra.”
 
Gruppen spelar också en viktig roll. När samma personer träffas två gånger i veckan börjar man lära känna varandra. Man upptäcker att fler haft liknande funderingar och kan både peppa och hjälpa varandra.
 
För vissa fortsätter gemenskapen även efter kursen genom nya träningskompisar.

När ”jag borde träna” blir ”jag tränar”

Efter åtta veckor är målet därför större än att deltagarna ska ha genomfört 16 träningspass.
 
De ska ha fått verktyg för att kunna fortsätta.
Emil berättar om deltagare som efter kursen börjat boka egna pass och träna på egen hand. Andra har gått från flera år utan regelbunden träning till att träna två eller tre gånger i veckan.
 
En berättelse har fastnat lite extra.
 
– Vi hade en deltagare som själv hade behövt stöd för att våga börja. Efter kursen kände hon sig så trygg att hon tog med en vän som inte hade tränat på sex år. Hon gick från att själv behöva hjälp över tröskeln till att hjälpa någon annan över samma tröskel.
 
Det är den typen av förändring som Emil tycker säger mest om vad Kom i Form kan betyda.

”Jag borde börja” blir ”jag tränar.”
”Gymmet är inte för mig” blir ”jag känner mig hemma här.”
”Jag vet inte om jag vågar” blir ”jag tar med någon annan.”

Träning handlar också om människorna runt omkring

För Emil är det en viktig påminnelse om att träning inte bara handlar om övningar, vikter och kondition.
 
– Själva träningspasset är viktigt. Men det är ofta människorna, bemötandet och känslan på gymmet som gör att träningen blir en positiv del av livet.
 
Och kanske är det just där den största förändringen sker.
 
Inte när man lyfter en viss vikt eller klarar en viss övning – utan när en plats som tidigare känts främmande börjar kännas som en plats där man hör hemma.